Avtal som inte är avtal

Jon Kihlman, Inköp24:s krönikör, delar med sig om personliga erfarenheter om avtalsrätt och vad det egentligen innebär att ett avtal är bindande.

1160191777.jpg

Många avtal är inga avtal. Det finns också många av avtal där parterna har lagt ned åtskilligt med tid och resurser utan att ha åstadkommit ett dugg, eller åtminstone utan att ha åstadkommit särskilt mycket.

Alla vet att avtal är bindande. Det är ett avtalsrättsligt mantra som har upprepats så ofta och så länge att det är svårt att se vad det egentligen innebär. För att krypa under skinnet på ett avtal måste man ta ställning till vad det innebär att det är bindande och vad det är som gör det bindande.

För mig är resultatet av ett sådant ställningstagande givet – det som gör avtalet bindande är att det skapar åtaganden för en part och att det händer något dåligt för den som inte fullföljer sina åtaganden. Åtagandena och, än mer, påföljderna för avtalsbrott är därmed nycklarna till avtalsbundenheten.

Ofta finns inga åtaganden, det vill säga inga löften, från en part att faktiskt åstadkomma något. Avtalen reglerar istället vad som händer om parterna faktiskt gör sådana åtaganden: ”Om vi någon gång i framtiden bestämmer oss för att köpa av er och om ni då bestämmer er för att sälja till oss skall de i avtalet ingående villkoren tillämpas om vi inte vid den tidpunkten kommer överens om andra villkor.” Det kan vara praktiskt, men det är inte mycket till avtal.

Jag har själv sådana avtal med bland annat en arrangör av utbildningar. Det gör att vi inte vid varje nytt utbildningsuppdrag behöver gå igenom vad som skall gälla, förhandla om priser med mer utan istället kan vi inskränka oss till frågan om jag vill hålla en kurs, i första hand i avtalsrätt, på en viss plats under vissa dagar. Men vi är inte bundna av vårt avtal förrän vi har låtit det bli en del av ett konkret uppdrag. Jag kan när som helst inför ett nytt uppdrag kräva mer betalt eller någon annan förändring och de kan inför varje nytt uppdrag säga att jag inte kan få lika mycket betalt som enligt avtalet eller kräva någon annan förändring. Ett sådant avtal är i bästa fall inget mer än ett praktiskt arrangemang. Det är i och för sig inte så illa.

Ur ett juridiskt perspektiv är det ingen egentlig skillnad mellan avtal av det här slaget och situationen utan ett sådant avtal. I inget av fallen är någon part bunden och i båda fallen finns reglering för situationen att parterna träffar avtal utan att helt eller delvis ändra i de sålunda reglerade villkoren. I det förra fallet kommer avtalet om leverans att få innehåll från det underliggande avtalet, medan det i det senare får sitt innehåll från den dispositiva lagstiftningen, till exempel köplagen. Man skall inte stirra sig blind på ord. Att man kallar något för ett avtal innebär inte mycket. Ett avtal utan innehåll behöver inte hållas. Det är först när avtalet innebär att en part gör åtaganden som det blir bindande – åtaganden skall uppfyllas.