Dags att effektivisera avtalshanteringen

"Det är bara en tidsfråga innan verkligheten hinner ikapp juridiken och näringslivet i större utsträckning börjar utnyttja elektronisk signering". Jon Kihlman, Inköp24:s krönikör, skriver om ändringar i avtalshanteringen som bör göras.

1160191777.jpg

Kommunikationsrevolutionen under de senaste 25 åren saknar motstycke i mänsklighetens historia. För 25 år sedan var det mycket ovanligt att ha en dator hemma. Då var mobiltelefonerna knappt mobila. Då visste nästan ingen vad Internet var. Då hade TV 3 precis börjat sända reklamfinansierad TV till Sverige och brutit det statliga monopolet. Det var på många sätt en helt annan tid.

Men en sak har inte förändrats. Avtalsrätten är precis lika redo för den tekniska utvecklingen som den var för 25 år sedan. I själva verket har avtalsrätten varit redo för utvecklingen under mycket längre tid än så. Först nu börjar verkligheten komma ikapp juridiken!

För avtalslagen – som är från 1915 och snart fyller 100 år – har vad vi betraktar som moderna kommunikationsformer, såsom mobiltelefoni, sms och e-post, aldrig varit något problem (även om de naturligtvis inte fanns 1915). Det beror på att avtalslagen alltid har innehållit en huvudregel enligt vilken avtal kan ingås på vilket sätt som helst och är giltiga oberoende av form. Den brukar uttryckas som att (även) muntliga avtal är giltiga, men innebär naturligtvis också att t.ex. elektroniskt signerade avtal är giltiga.

Under de senaste åren har flera företag börjat erbjuda olika e-signeringstjänster. De har alla ett stort gemensamt problem. De möts ständigt av frågan om ett elektroniskt signerat avtal verkligen är giltigt. Alltför sällan verkar någon i stället ställa sig frågan om ett motsvarande muntligt avtal skulle vara giltigt och därefter dra slutsatsen att giltigheten rimligtvis inte ”försämras” av att avtalet är ”mer än muntligt”.

Verkligheten – i form att en felaktig uppfattning om juridiska begränsningar – har således envisats. I syfte att en gång för alla övertyga om att juridiken inte sätter några käppar i hjulet för en rationellare avtalshantering har jag tillsammans med Norstedts Juridik och Scrive, som är ett av de bolag som tillhandahåller e-signeringslösningar, givit ut boken Elektronisk signering – En antologi. Den har ett övergripande syfte. Det är att övertyga om att det inte annat än i undantagsfall finns några juridiska hinder mot att sluta använda papper och penna för att i stället gå över till elektroniska dokument. Bokens fjorton författare är framstående advokater, domare, rättsvetenskapsmän och andra sakkunniga. Min artikel, Formfrihet, formkrav och kvalificerade elektroniska signaturer, kan du läsa här.

Det främsta argumentet för att sluta använda papper och penna och börja med elektroniska dokument är att det sparar tid. Som en inköpschef som har börjat med e-signering uttryckte det i ett mejl i förra veckan: ”Djävulskt bra…Tog en dag så hade tre parter (en i Örebro, en i Kiruna och en i Boliden) signerat.” Att e-signering och elektroniska dokument därtill sparar både utrymme och träd är ju inte heller så dumt.

Det är naturligtvis bara en tidsfråga innan verkligheten hinner ikapp juridiken och näringslivet i betydligt större utsträckning än nu utnyttjar elektronisk signering och annan elektronisk dokumenthantering. Tekniken finns. Juridiken är inget hinder. Det enda hinder som finns är tron att det skulle finnas hinder. Det är dags att sluta tro.