Etik är skit

Övergången från löftes- till kontraktsprincipen för svenska internationella avtal innebär att det inte är juridiskt fel att ta tillbaka ett anbud. Det är bara fel ur etisk synvinkel. Jon Kihlman, Inköp24:s krönikör, reder ut de praktiska konsekvenserna av den skillnaden.

1160191777.jpg

I föregående krönika behandlade jag Sveriges tillträde till del II i CISG, det vill säga den del av köplagskonventionen som reglerar hur avtal sluts. Jag har alltid varit kluven till att Sverige under lång tid inte tillträdde del II och är följaktligen nu också kluven till att vi har tillträtt den. 

Å ena sidan tycker jag att det är bra med enhetliga bestämmelser och att det är bra att vi nu har samma reglering som andra länder (det finns numera inget land som har tillträtt del I och III utan att också ha tillträtt del II). Det gör livet, om än bara marginellt, lättare.

Det för också det goda med sig att svenska inköpare sedan en tid slipper att bekymra sig om till exempel Kinas och USA:s nationella motsvarigheter till avtalslagen och det är bra.

Å andra sidan tycker jag att löftesprincipen, som ligger till grund för avtalslagens reglering, är bättre än alternativet kontraktsprincipen, som ligger till grund för motsvarande reglering i bland annat CISG. Det har med etik att göra.

Kontraktsprincipen innebär att det är avtal, snarare än löften, som skapar bundenhet. I lagstiftning kommer kontraktsprincipen i allmänhet till uttryck genom angivande av att ett anbud får återkallas så länge som mottagaren inte har accepterat det. Det innebär att en mottagare av ett anbud inte kan förlita sig på att det inte kommer att återkallas. En mottagare som drar på sig kostnader för att ta ställning till anbudet kan därför inte med framgång rikta anspråk mot anbudsgivaren på grund av att den återkallar sitt anbud.

En sådan ordning har naturligtvis emellanåt skapat frustration hos anbudstagare som har ådragit sig kostnader och sedan har fått stå med lång näsa när anbudet har återkallats. Det har skapat utrymme för alternativa regelsystem vid sidan av det juridiska. Ett sådant är det etiska regelsystemet: Man får visserligen återkalla sitt anbud men det är väldigt fult att göra det. Den som gör det får därför inte vara med i våran syförening mer. Fy!

Löftesprincipen innebär i stället att reglerna om hur avtal sluts svarar mot den moraluppfattning som förhoppningsvis råder i samhället: Man skall hålla vad man har lovat. Det blir då aldrig någon konflikt mellan det juridiska regelsystemet och ett etiskt system. Det etiska systemet har helt enkelt inget att tillföra som det juridiska inte redan har. För att det etiska systemet skulle ha något att tillföra skulle det krävas att man inte bara skall hålla vad man har lovat, utan ibland också skulle vara tvungen att hålla vad man inte har lovat. Det skulle onekligen vara ganska tokigt.

Rubriken syftar på förhållandet mellan det juridiska regelsystemet och ett etiskt eller moraliskt regelsystem. Det finns ingen anledning att hålla sig med två system med olika innebörd om det ena alltid får stryka på foten för det andra – då har man i realiteten ett riktigt system och ett låtsassystem. Det finns å andra sidan inte heller anledning att hålla sig med två system som har identisk innebörd, även då har man i realiteten bara ett system.

Det behöver naturligtvis inte vara så att just det juridiska regelsystemet skall ges företräde. Men det har fördelen framför ett etiskt system att det är väl definierat och att resultatet av en bedömning enligt det därmed är lättare att förutse. Och de etiska fördelarna med förutsebarhet skall inte underskattas.