Nu blir det dyrare att betala för sent

Jon Kihlman, Inköp24:s krönikör skriver om ändringar i räntelagen och lagen om inkassokostnader och visar att det nu blir dyrare att betala för sent.

1160191777.jpg

Den 16 mars i år ändrades räntelagen och lagen om inkassokostnader. Ändringarna innebär att det numera är avsevärt mycket dyrare än tidigare att betala för sent. 

Räntelagen
Ändringarna i räntelagen är knappt mer än kosmetiska. De sakliga skillnaderna mellan räntelagen före och efter den 16 mars är försumbara. Liksom tidigare är en betalare i dröjsmål om betalning sker senare än trettio dagar efter det att en leverantör har skickat en faktura och liksom tidigare utgår i så fall dröjsmålsränta med referensräntan med ett tillägg av åtta procentenheter

Den årliga dröjsmålsräntan är precis som tidigare referensräntan plus åtta procent (för närvarande sammanlagt nio procent). För den som kan låna pengar till en lägre kostnad, är det därmed onödigt dyrt att låna av sina leverantörer genom att inte betala dem i tid.

Precis som tidigare är det enligt räntelagen möjligt för parter att avtala om en kortare eller längre betalningsfrist, liksom om en högre eller lägre dröjsmålsränta. Det är således inte mycket som har förändrats. Men en liten skillnad finns där: Till skillnad från tidigare, räcker det numera inte att det följer av ett avtal att parterna har avtalat om en längre betalningsfrist. En sådan måste i stället följa av ett uttryckligt godkännande från den som skall få betalt. I första hand innebär förändringen att en bestämmelse om längre betalningsfrist som finns i ett standardavtal nog inte blir giltig.

Lagen om inkassokostnader
Den viktigaste ändringen i lagen om inkassokostnader är däremot allt annat än kosmetisk. Där anges numera i 4a § att en fordringsägare som har rätt till dröjsmålsränta – det vill säga en som inte har fått betalt inom trettio dagar om räntelagens huvudregel är tillämplig – också har en i princip ovillkorlig rätt till förseningsersättning som uppgår till 450 kronor.

Ett dröjsmål med betalning av 1 000 kronor utlöser alltså dels en skyldighet att utge dröjsmålsränta med cirka 25 öre per dag, dels en skyldighet att redan den första dagen betala förseningsersättning med 450 kronor. Bestämmelsen om förseningsersättning är i princip tvingande och kan inte avtalas bort. Däremot kan en fordringsägare naturligtvis i efterhand avstå från sin rätt. Ersättning för vanliga inkassokostnader utgår bara till den del som de överstiger förseningsersättningen.

Bestämmelsen om förseningsersättning kommer förhoppningsvis att strama upp hanteringen av betalning inom inte minst stora företag och öka sannolikheten för att betalning sker när leverantören förväntar sig att den skall ske. Det är bra.

Jag kan tänka mig att rätten till förseningsersättning särskilt inledningsvis kommer att skapa en del konflikter mellan leverantörer som har rätt till ersättning och deras kunder som inte vill betala och som tycker att leverantören har ohemula krav. Men det finns ett mycket enkelt sätt att undvika hela problemet. Det är bara att betala i tid.